Det vackra jag ser!

Så har vi klarat oss igenom 2018.

Ett riktigt skitår för vår familj.

Sjukdom, sjukhus, resor till Lund, oro, ledsna dagar och längtan. 

Allt, både det vardagliga och det roliga har haft en skugga över sig, cancerskuggan!

Cancerskuggan som skuggar allt som är mysigt, roligt och glatt.

 

Dessutom slog den till två gånger 2018, cancern alltså.

Tuffa och tunga dagar.

Tårar i massor och lika många frågor.

 

Så konkursen på jobbet.

Ännu ett hårt slag.

Både jag och Patrik blev utan jobb. 

En sorg och oro.

En oviss framtid.

 

En vinter som inte ville bli vår.

Våren kom aldrig utan på några dagar gick vi från vinter till sommar.

En sommar som var varmare än aldrig förr.

Vattenbrist och extrem torka.

 

Sommaren verkade inte vilja ta adjö i år.

Vi badade ända in i september.

 

När jag tittar tillbaka på året vill jag inte ha det tillbaka.

Men trots alla ledsamheter och jävelskap finns det stunder, massor av stunder som vi hade det bra.

Trots allt!

 

I januari började vi med ledighet och några lata dagar innan jobbet drog igång 2018.

 

I februari ordnade Lasse en skogsdag hemma i Vanered. Med grillning och familjemys.

 

I mars hade vi en riktigt rejäl Mellofest här hemma. Massor av glitter, fjäderboor, champagne och Hodeladi.

 

I april kom sommaren och Isabell och Lovisa badade fötterna i sjön.

 

I maj, redan den 13,e premiärbadade jag, min syster och hennes flickor i Krogsered.

 

I juni firade vi kisse Maya som fyllde år. Underbara sommardagar i trädgården.

 

I juli åkte jag, Patrik och tjejerna på utflykt. En heldag i Steninge på klipporna.

Fiskade krabbor och hade det kul.

Inget bad, på grund av badförbud.

 

I augusti badade vi varje dag typ.

Vi blev allt brunare och att hitta svalka under dagarna med över +30 en utmaning.

Bilden från augusti är min favorit 2018.

 

I september övertalade min lillebror oss att skaffa hönor.

Så hönsgård och hönshus byggdes och 4 hönor och 1 tupp flyttade hit.

Vi tog årets sista dopp i september.

 

I oktober insåg vi att sommaren inte ville säga adjö.

Varma dagar och fortfarande dåligt med vatten.

Men vilka höstdagar, promenad på stranden i t-shirt i oktober......... underbart.

 

I november åkte hela familjen Svensson på julmarknad på Wapnö.

Att vara tillsammans blev under 2018 mer och mer viktigt.

Jag och Patrik tog adjö av alla jobbarkompisar och M2. Tuffa veckor.

 

I december blev det en riktig hemmamånad för mig och Patrik.

Att leva på statlig lönegaranti och vara ledig kändes väldigt ovant.

Vi längtade till julen och till slut kom den och Tomten.

 

Det här var lite av mitt 2018.

Det mesta eländet har jag bara nuddat vid här på bloggen.

Jag väljer att hålla det lite för mig själv.

 

Nu siktar vi framåt och hoppas 2019 blir snällare mot oss.

2018 var ett elakt år.