Välkommen december

Äntligen är december här.
 
Mycket har ändrats i livet de senaste dagarna.
Förra onsdagen slutade jag jobbet som jag haft i 12 och ett halvt år.
Eftersom företaget gick i konkurs 28 september har det varit en 
annorlunda jobbhöst.
Sedan dess har jag jobbat åt konkursförvaltaren.
Förra tisdagen fick jag veta att onsdag 28/11 skulle bli min sista arbetsdag.
 
Det kändes och känns så konstigt.
Att plocka ihop sakerna och lägga i en låda, tömma mitt skrivbord och
ta lådan med hem.
Som i en amerikansk film som min jobbarkompis sa.
 
Trots att vi ställt in oss på att det snart inte finns något 
M2 Retail Solutions kvar längre känns det tomt.
 
Det är lite av en sorg att säga hej då till alla och själva jobbet.
Det har varit så mycket funderingar och oro kring konkursen hela hösten.
Att få ut lönen av Länsstyrelsen känns konstigt, vilken tur att det finns något som heter
Statlig lönegaranti!
Det är mycket att sätta sig in i och mycket nya saker man måste tänka på.
Blanketter och dokument som skall skickas och sparas.
När får vi pengar och hur länge räcker dem?
Så mycket att ta ställning till.
Mitt i allt detta skall det finnas ork och kraft att jobba med sitt CV och söka jobb.
 
Min kraft och ork känns begränsad just nu.
Skall ge mig på att gå lite kurser och fixa några login på jobbsajter i veckan.
 
Trodde väl aldrig det skulle kännas så hårt att bli av med jobbet.
Jag har verkligen trivts så bra men hösten har varit riktigt tuff och många ledsna och oroliga dagar, kvällar och sömnlösa nätter.
 Jag har inte mått bra, ork och lust är typ slut.
 
Nu är december här och jag skall göra upp en plan för min framtid.
Men viktigast av allt just nu är att ta hand om mig själv och min familj.
Det är i och för sig alltid viktigast.
 
Jag skall hitta ett nytt jobb, det är jag säker på.
Måste bara bli stark igen först.
 
 
Lite julmys och lediga dagar kommer nog att vara den 
bästa medicinen.
Man måste få vara lite ledsen när man förlorat sitt jobb och hela sin jobbfamilj.
Det är en sorg bara att sakna mina underbara jobbarkompisar och fina kunder som jag haft kontakt med dagligen. 
Jag kommer sakna allt det som jag haft på M2.
Glada skratt, stöttande kollegor, uppmuntran och beröm.
Kunderna som jag lärt känna och de har blivit mina vänner.
Min jobbfamilj helt enkelt.
 
Nu skall jag och Patrik värma glögg och mysa på kvällarna.
Att ge allt lite tid och fundera på vad jag vill, det skall jag unna mig nu.
Det ordnar sig nog.
Petra.
 

Kommentera här: